En massa känslor.

Sånt som kan vara så jävla bra är så jobbigt ibland. Sånadär känslor. Vad skulle man göra utan dem och vad ska man göra med dem i svackor som nu?
Skolan är kind of ett helvete, jag saknar så mycket människor och saker att det gör ont vid bara tanken, det finns en stor förvirring som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera och imorgon känner jag bara för att dö lite pga diverse grejor (nej, om ni nu läser här, det är inte det (ni fattar om det är ni som läser (och om det inte är ni så behöver ni inte fatta, det är väldigt förståeligt) som tynger mig så väldigt. Och på torsdag är det no-prov och jag kan ingenting.
Sånt är väl lite jobbigt kan man tycka.
Jag tycker det är skitjobbigt. Sån är jag. (Och nu har jag inte ens mens att skylla på, tänk hur blödig (med två bemärkelser, som Johan skulle sagt) jag kan bli då.)
Nu har jag lyssnat på lite fina och lugna, en aning sorgsna låtar från Timos Lovers are lonley-skiva. Det känns lite bättre redan.
Nu ska jag bara ta mig samman och städa av sängen så jag kan sova där på, så tyst som möjligt dessutom då papsen och bror Rasmus har gått och lagt sig.
Godnatt. Vi får väl se vad morgondagen har att erbjuda...