Wherever sunshine, that's where we are

Maaaaaaaaaaaaaah, jag måste bara skriva av mig lite.
Jag är så glad att jag är jag ibland, och väljer mina vänner med stor omsorg. För jag har verkligen världens finaste människor runt omkring mig typ heeela tiden, och ni som känner att ni kan ta åt er ska verkligen ta åt er! Under min gymnasietid har jag växt både som människa, socialt och till mitt sätt att vara (för att inte tala om magen som fått lite för mycket deg och kaka i sig men det är en annan sak) och jag har träffat så jävla mycket grymma personer! (Josse, du är självklart fortfarande inräknad i de personerna fast jag träffade dig på högstadiet. Samma gäller för ett antal andra vänner också, men alla behöver inte namnges eftersom de antagligen inte läser min blogg.)
Jag är så himlahimla glad för det.
Och jag tror faktiskt att det är ömsesidigt, eller så är jag jäävligt dålig på att läsa människor (vilket jag dock kan vara ibland, men jag tror inte det är så i detta fallet för då är jag dålig varje veckodag, 24/7), men det gör mig ännu mer glad! Åh, mänskligheten är inte helt dum i alla fall.

Så tack, alla ni som förgyller mitt liv lite mycket extra varje dag. Vare sig det är i skolan, på fritiden, över internet eller i telefonen. Ni gör liksom livet typ supervärt att leva.